Flora


De växter som nämns här finns att se i bildarkivet.


Månsberg är ett så kallat sydväxtberg. Genom att temperaturen under sommaren är några grader varmare än i omgivande områden och där är en näringsrik jordmån, gör att Månsberget har en frodig och artrik flora. En del växter finns normalt i betydligt sydligare trakter. Detta märks även på trädens höga botanitet, dvs höga avkastning genom att de är snabbväxande.
Tack vare en kalkrik mark finns många arter av orkideer.


Guckuskon, Lappklubben (Cypripendum calceolus) finns på flera ställen. Den är fridlyst och vårdas mycket ömt av ortsbefolkningen som bevakar att fridlysningen respekteras. I boken "Nordens orkideer" av Sven Nilsson står: "Ingen fackman eller lekman kan i en beskrivning göra denna vår största och mest exotiska orkide rättvisa".
Därför: Den måste ses. Se men inte röra.


Den blommar från midsommar och några veckor framåt.
Den förekommer även på Öland och Gotland, i övriga Sverige endast i liten omfattning.


Norna, (Calypso bulbosa) lika sällsynt som Guckuskon finns på ett flertal ställen. Den beskrivs i en flora som den obestridligt skönaste av den nordiska barrskogens samtliga örter. Stjälkarna är decimeterhöga och blommans grundfärg är rosa. Nornan trivs bäst i hög granskog och är därför känslig för skogsavverkning.



Andra arter är
Nordisk stormhatt, Flugerota. Vanlig i fjällkedjan, och här kan den bli över 2 m hög. Namnet Flugrot har den fått av roten, den är giftig och användes för att ta död på flugor.
Tibast, Getrams, Brudsporre, Fjällviol och Liljekonvalj är andra vanligt förekommande växter. Genom att Timmervältan är helt skogfri, vätter nästan rakt mot söder och har på båda sidor höga skyddande träd, uppstår där en mycket intressant växtlighet. Flenört, Sötvedel, Skogsnarv, Rockentrav, Åkergyllen och Stickelfrö är några av de arter som återfinns där.